måndag 14 juli 2014

Stora och små beslut

Alla dessa beslut...
Vad man ska ha till frulle, lunch och middag, vart man ska åka på semester, var man ska bo mm. Varför är det så svårt att ta ett beslut?

Jag är i ett skede mitt i livet när jag går och grubblar över endel saker och vågar inte fatta några beslut, jag vågar inte göra några val... än. Ni må kalla mig feg eller ynkrygg, men jag vågar faktiskt inte än. Tänk om jag gör fel? Kommer jag klara av detta? Tänk om allt går åt helvete...
Dessa tankar mal i mig dygnet runt. Jag vill ju bara göra vad som är bäst för mig och min dotter.

Usch, alla dessa beslut....


Kram till er

tisdag 8 juli 2014

Kan tjejer och killar bara vara vänner???

Detta är en fråga som nog kommer diskuteras till tidens slut.. Kan män och kvinnor bara vara vänner??
Jag tycker att det kan vara så, men jag vet många som inte håller med mig. 

Jag och J på Uffes 50-årsfest :)


Sedan jag var liten har jag haft killkompisar och ser det som väldigt viktigt i mitt liv. Idag är det inte så många, det är P, M, J och P. Sedan är det ju givetvis alla mina tjejkompisarna respektive, men det är inte samma sak. Ofta kan vissa saker vara lättare att diskutera med en man då de ofta ger en mer objektiv sida av frågan. De tar liksom ingens parti och säger sin ärliga mening. 

Det som är så synd är att många menar på att män och kvinnor inte kan vara vänner utan att det alltid är något mer, att man är KK eller att man är intresserade av något mer, att den ena parten vill mer än den andra. Varför är det alltid så???

Varför skulle man förstöra vänskap genom att strula till det med sin vän? Givetvis skulle det kunna bli jättebra, det vet man ju inte förrän efteråt men vilka risker man tar. Är det värt vänskapen??

Jag är mån om mina vänner, både manliga och kvinnliga. Självklart har det funnits svartsjuka från både min respektive och min killkompisar respektive, och det är sorgligt. Jag förstår inte varför man inte kan lita på varandra och ge varandra den möjligheten till att utvecklas. Det finns så mycket att lära sig av det motsatta könet genom sina vänner. Alla bra funderingar man har och kanske inte vågar fråga hemma :) Då är det perfekt med en manlig eller kvinnlig nära vän!!

Jaja, det är väl som det är och detta kommer nog som sagt att ordas om i evigheter....

Natti och kram

söndag 6 juli 2014

Dag tre av ingenting..

Jaha, nu är jag inne på min tredje dag som sjukskriven och jag har inte orkat gjort någonting. Jo... Jag tog in tvätten och la den på soffan.. Men sen kom den inte längre..

Känslan idag är dåligt samvete och illa till mods. Jag vet att jag är mycket öppen i min blogg och att det kan vändas mot mig av endel människor, men det spelar ingen roll vad jag gör i de lägena.. Allt vänds mot mig iallafall. :(

En sak som är svårt är att få Mary och förstå att hon inte kan vara hemma från fritids bara för att jag är hemma. Hon tror att det är semester och hej å hå bara för att jag inte går till jobbet. Hur får jag min 6-åring att förstå att jag inte orkar hoppa studsmatta eller att åka och bada? Hur får jag henne att förstå att vissa dagar orkar jag bara äta frukost och kanske läsa för henne.. 

Usch, jag vill verkligen inte ha det såhär. Jag hoppas min läkare hittar en bra psykiatriker snart....

Natti.. Jag hoppas denna natten blir längre än den föregående.

Kramizar till er <3

En sak om dagen.

Igår låg jag och funderade innan jag somnade på att jag har alltid 100 saker att göra, varje dag!! Så jag har nu bestämt mig för att göra en sak om dagen. Möta upp någon för fika/lunch/middag och stanna vid denna enda träff och inte stressa vidare till någon annan eller något annat.

En sak om dagen....

Jag undrar hur länge jag klarar detta?? 

På ett sätt känns det skönt att inte behöva stressa vidare eller tänka på att klockan går i vansinnig fart, samtidigt som jag vill så gärna göra allt på samma dag och helst på samma gång :) Sån är jag :)

Idag fick jag gjort 2 saker, hem till L och sedan vidare till Mölnbo och M&M. Det kunde blivit tre min käre Marlene undrande om jag ville komma förbi på kvällsfilosofier och the, men jag avböjde... Jag hade ALDRIG orkat mentalt, och då är jag liksom inte helt med heller. Så för första gången sa jag nej, och det var lite konstigt för mig. 
Nu har det tur att det var Marlene, hon känner mig såpass väl men likaväl så fick jag dåligt samvete. Vi kommer ju ses i veckan istället men det är ju inte alltid man kan....

Nu är jag dötrött och ska sova, försöka åtminstone.....

Natti, natti :)

lördag 5 juli 2014

Så vart jag sjukskriven då...

Jaha, nu känns det som om jag blev en i statistiken då. Blev igår sjukskriven av min läkare pga olika faktorer som påverkat mig genom åren. Jag har under en VÄLDIGT lång tid försökt hålla ihop och klara av mitt liv men i onsdags gick det inte längre, jag bröt ihop på jobbet och gick hem....
Gud, vad dåligt samvete jag har över detta :( Det känns som om jag sviker jobbet och mina kollegor.

Nu tänker säkert ni som känner mig att du får skylla dig själv lite grann, att jag alltid är på språng och har något att göra. Ja, helt rätt! Jag har inte kunnat varva ner och säga nej, har alltid försökt hinna med och klämma in ett besök eller aktivitet. Den evige tidsoptimisten var det någon som kallade mig en gång. :)

Jag har nu iallafall bestämt mig för att ta tag i mitt liv på MITT sätt och blandannat lära mig säga nej, ta det lugnt och rensa ut energitjuvar runt mig. Det kommer bli svårt och jag kommer säkert må ännu sämre ett tag, men jag måste för min egen skull. 
Så från och med nu så kommer jag i största möjliga mån göra en sak om dagen tills jag mår bättre. Sedan kan jag bygga upp mig och så småningom göra fler saker.

Det värsta med att vara slutkörd är att det syns inte utanpå, man ser normal ut och skrattar som vemsomhelst, stimmar och stojar med dottern och allt ser som vanligt ut. Det är då jag önskar att jag kunde väl brutit ett ben eller två istället, då hade omgivningen sett att jag haft ont och inte orkat. 
Jag har under flera år känt av detta men fått höra av ganska nära vänner att det är bara att rycka upp sig och gå vidare, men hallå.... det är inte så enkelt!! Det som gör mig så ledsen är att detta är folk som känner mig ganska väl, som jag ställt upp för i ur och skur och som jag trodde skulle finnas där och stötta mig när jag behövde.... Men, men.. I nöden prövas vännen..

Nu har jag jätteont i bröstet av skräck och spänningar för reaktionerna när detta blir läst, men den känslan är inget nytt för mig och på något sätt vet jag att den kommer försvinna med tiden som jag blir starkare i mig själv.

Kram till er alla och ta hand om er <3

Puss