fredag 17 mars 2017

Min nära döden piercing #2 : Huddinge Sjukhus..

Ja, 1177 vart det och hon på sjukvårdsguiden lät RÄTT irriterad när jag berättade hur det hade varit under natten och på morgonen. Det första hon frågade var varför jag inte åkt in tidigare, men jag tyckte ju inte att det var så farligt..
Hur som helst så beordrade hon mig att åka in akut NU. Inte vänta utan direkt upp till HS och akuten. Så det var bara för mig att smyga in i duschen, ta en snabbdusch och säga till Mary att vi skulle åka och dra.

SÅ 40 minuter senare sitter jag då på akuten med Mary och T, kollar på skidtävlingar och känner hur det rinner från tungan. USCH!!! Jag hade fått ett fint armband av tjejen i kassan och fick sitta i väntrummet lite till.




Det gick rätt fort att komma in till läkaren och hon jag fick träffa var en av de gulligaste jag träffat någonsin. Hon var tålmodig och dömde inte ut mig. MEN.. en av gångerna hon skulle in för att kika till mig tittade hon bara på mig, suckade djupt och gick ut igen. Då tittade jag på Mary och sa: Sådär låter en mamma när hon gett upp.

Sköterskan kom in och tog lite prover, Waranvärdet, blodgas och blodvärdet. Det var lite sisådär med värdena men över lag så såg allt fint ut. Jag fick en liten påse att spotta i för det blodade ju fortfarande, jag och Mary mätte till 100 ml blod på 40 min. Det ÄR ganska mycket blod. Då undrade vi lite hur mycket det blivit under natten. MÅNGA decilitrar blev det tror vi..

Hur som helst så fick jag skölja munnen i en speciell vätska som skulle tjocka till blodet och jag fick även en sockerbit doppad i en speciell blandning för att få blodet att koagulerar lite till. Nu skulle jag äntligen sluta blöda.. HURRA!!

Runt 10 blev jag flyttad från medicinakuten till kirurgakuten, där de funderade på om jag skulle få några stygn så flödet stoppades. Det behövdes dock inte men jag fick en sträng blick av läkaren och en order om att jag fick INTE prata på 2 dagar och bara flytande föda, yoghurt, kalla soppor mm.
Dessutom fick jag en återbesökstid på söndagen för att kolla så allt såg bra ut.

SÅ, hem igen för att sova lite och försöka hålla tyst. Alla som känner mig vet hur svårt det kan vara, men jag lyckades. Jag skulle ju jobba på måndagen så jag ville verkligen att det skulle läka. 2 dagar hade jag ju redan missat pga detta så jag ville bara bli bra.

Det vart inte många knop på lördagen efter att jag kommit hem. Fortfarande vågade jag inte vara ensam utan jag var hos Mary och T. Sov i soffan och öppnade ena ögat med jämna mellanrum för att hålla koll på läget.

Söndagen blev lite likadan, sjukhuset på morgonen för återbesök och sedan hem igen för sängläge och sova ordentligt. Kroppen behövde verkligen vila och jag var så yr, trodde jag skulle svimma några gånger.
Mycket yoghurt blev det och jag blev tillochmed medlem i Danonino-klubben... hahaha... Dedär små yoghurtarna är helt perfekta.

Jag mailade till studion där jag gjorde piercingen och talade om vad som hänt och hur det vart i helgen. Då upplyste hon mig om att det är sånt man får räkna med. Jag hade lyssnat på henne och gjorde precis som hon sa till mig. Jag skrev att jag ville ha tillbaka de 500 kr som piercingen kostat, den kunde jag ju inte låta sitta i och jag hade ju inte fått vad jag betalade för. Mindre än ett dygn efter att hon satte den var jag tvungen att ta ut den. SÅ nä, jag får inga pengar tillbaka. Inte ens en ursäkt fick jag.. :-(

Nu har det gått 2 veckor och jag har en fullt fungerande tunga. Jag kan äta vanlig mat och är så lycklig. Men däremot på salongen i Västerhaninge kommer jag inte sätta min fot igen. Jag hoppas bara att detta inte hänt någon annan.


Det vara en läxa utan dess like och jag kommer inte sätta varke piercings eller tatueringar igen. Mary vill i dagsläget inte heller ha ngt i ansiktet eller på kroppen...

Natti nu och suss gott

Trasselmaja

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar